Aleksander Kwasniewski, som var president i Polen från 1995 till 2005, publicerade en debattartikel i New York Times nyligen. Han förklarar hur han var med om att skriva under en av Europas mest koservativa lag för narkotikainnehav och vilket misslyckande det blev. Så här skriver han:
"År 2000, som president i Polen, skrev jag under en av Europas mest konservativa lag för narkotikainnehav. Innehav av en illegal drog, oavsett hur mycket, kunde medföra fängelse upp till tre år. Vår förhoppning var att detta skulle bidra till att befria Polen, särskilt dess ungdomar, från droger som inte bara har en potenial att förstöra livet för de människor som missbrukar utan också ökat spridningen av HIV bland personer som injicerar dem.
Vi antog att genom att ge det straffrättsliga systemet befogenhet att gripa, åtala och fängsla människor som ertappas med även små mängder av droger, inklusive marijuana, skulle öka polisens effektivitet att gripa langare. Vi förväntade oss också att risken att åka i fängelse skulle avskräcka folk från att missbruka illegala droger, och därmed dämpa efterfrågan.
Vi hade fel i båda antaganden. Fängelsestraff för innehav av illegala droger, oberoende av mängd och i vilket syfte, ledde inte till fängslandet av narkotikasmugglare. Inte heller visade det sig vara avskräckande för brukare.
Vad lagen gjorde var att polisen markant ökade antalet gripna ungdomar med små mängder marijuana. Mer än hälften av alla gripanden enligt lag var personer i åldern 24 eller yngre. Kriminalisering av narkotikamissbrukare resulterade i en dramatisk ökning av antalet identifierade fall av narkotikainnehav från 2815 år 2000 till 30548 år 2008.
De allra flesta av dessa individer var inte langare. Några av dem var dock ungdomar vars utsikter för karriär som jurist, offentlig tjänsteman eller lärare plötsligt blev förstörd.
Lagen visade sig också vara mycket dyr för skattebetalarna. En kostnads- och effektanalys av en polsk tankesmedja, Institutet för Public Affairs, visade att förbudet kostar 20 miljoner Euro per år och har ingen positiv effekt.
Ett stort antal experter inom det straffrättsliga systemet, inklusive åklagare, fick frågan om de trodde lagen fungerade som den var tänkt till. De konstaterade att det inte var ett effektivt verktyg i kampen mot narkotikan.
Det är min förhoppning att politiska och lokala ledare i andra länder, särskilt i östra Europa, kommer att lära sig av Polens erfarenheter att kriminalisera narkotikainnehav, en åtgärd som tydligt inte når sitt mål. Ett sådant politiskt misslyckande bör inte upprepas någon annanstans i världen.
Av denna anledning bestämde jag mig för att gå med i Global Comission on Drug Policy, ett försök av tidigare ledare, inklusive César Gaviria i Colombia, Fernando Henrique Cardoso i Brasilien, Ruth Dreifuss i Schweiz och Ernesto Zedillo i Mexiko - att verka för en reform av den ineffektiva narkotikalagstiftningen. Jag känner mig hedrad över att ha blivit den första förre president i ett land från Östeuropa att ansluta sig till detta organ. Jag uppmuntrar politiska ledare från andra regioner i världen att skriva under och visa sitt stöd för en politik som faktiskt skyddar medborgarna.
Global Comission on Drug Policy erbjuder en rad politiska rekommendationer som bör vara hörnstenarna i narkotikalagstiftningen runt om i världen. En av de viktigaste metoder som Global Comission on Drug Policy stöder är avkriminalisering av narkotikabruk och innehav av narkotika för personligt bruk.
Jag var en av anhängarna till arbetet i Polen att revidera lagen för narkotikainnehav år 2000. Den skyddar nu användare från åtal för att ha små mängder narkotika för personligt bruk och låter åklagare avbryta rättsliga åtgärder mot narkotikamissbrukare.
Jag började sedan att kämpa för idén att narkotikaberoende bör behandlas som en sjukdom snarare än ett straffrättsligt problem. Polen kan och bör förbättra sina behandlingsprogram för personer som är beroende av opiater. För närvarande är substitutionsbehandling tillgänglig för endast cirka 8 procent av polska patienter med metadon.
Trots rekommendationerna från Världshälsoorganisationen, och till stor del som ett resultat av felaktiga antaganden, metadon och andra opiater i substitutionsbehandling är olaglig i Ryssland och överreglerat i Ukraina. I Polen, Ryssland och Ukraina, är sprututbytesprogram fortfarande småskaliga och når inte alla som behöver hjälp. Men sådana program är ett av de mest effektiva och billiga sätt att förebygga infektioner bland personer som injicerar narkotika.
Östeuropeiska ledare bör verka för att ett stopp av rättsliga åtgärder för innehav av små mängder narkotika för personligt bruk och börja behandla drogberoende som en folkhälsofråga. Användning av mera effektiva åtgärder för att hindra att HIV sprids av personer som injicerar narkotika är avgörande. Spridningen av HIV bland personer som injicerar narkotika i Ryssland och Ukraina är en djup oro även utanför sina gränser, och det är också mitt ansvar att verka för dessa välbehövliga politiska förändringar.
Politiska ledare i dessa dagar har gott om bevis om vilken riktning narkotikapolitiken bör ta för att faktiskt hjälpa samhällen att fungera bättre. Noggrann vetenskaplig undersökning bör alltid ligga till grund för politiken. Vår roll som politiker är att skydda våra samhällen och att förbättra våra länder. Det kan betyda att vi måste erkänna att vi har gjort misstag. Lyckligtvis vet vi nu hur vi kan rätta till dem.
Aleksander Kwasniewski, President i Polen från 1995 till 2005"
Alltså, ännu en före detta ledare som öppnat ögonen och erkänner att dagens narkotikakrig är ett ända stort misslyckande. När ska Sverige vakna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar